Jag har blivit allt mer intresserad av bakning på senare tid. På ganska kort tid har lyckats bli riktigt skicklig på att baka frallor, scones och tjeckiskt rågbröd. Men jag uppvisar fortfarande klara svagheter när det gäller söta bakverk. Kladdkaka till exempel är jag urusel på. De får jag nästan aldrig till, som regel blir de antingen sega som en gammal skosula eller bara en trögflytande och oaptitlig smet trots att jag gräddar kakjäveln precis så länge som det står i receptet. Jag förstår inte var för det inte kan funka bara, det vore väldigt trevligt nämligen. Men hittills har jag alltså inte lyckats lista ut vad i hela friden jag egentligen gör fel. Kanske häller jag i för mycket av något, kanske för lite. Att det ska vara så svårt… Jag har liksom ingen fingertoppskänsla alltför det där. Vilket är väldigt irriterande jag skulle så gärna vilja vara en sådan som bara kan svänga ihop något gott på en kvart eller ännu mindre.

Det ska bli skönt att ta det lugnt ikväll för jag ha kämpat med att sätta upp ett partytält hela förmiddagen och jag tycker att det var väldigt jobbigt och bökigt att sätta upp det där tältet men jag vill ju gärna hjälpa min kompis med det eftersom jag har varit så mycket på hans land på senaste tiden och det har jag verkligen uppskattat så jag vill ju visa att jag kan hjälpa till också men jag visste ju inte att det skulle bli så här jobbigt. Men jag är ändå glad över att jag hjälpte till även om han får sätta upp sitt partytält själv nästa gång för ny har jag dragit mitt strå till stacken om man säger så. Det ska bli väldigt skönt att lägga sig i soffan och koppla av nu i alla fall tycker jag, man kanske kan se någon bra film eller nått.

Det är ju jätte hemsk att det finns så många sjukdomar man kan drabbas av och det är ju ingenting man tänker på. Man tar för givet att man är frisk. När man blir sjuk så hamnar alla andra problem i skymundan och man önskar bara att man kunde bli frisk. Men när man är frisk så ar man det för givet och då kan man bli bekymrad över att man inte har någonting att sätta på sig när man ska till jobbet eller att det är dåligt väder när man har semester och det är ju ganska små bekymmer om man jämför med hur dåligt man skulle kunna ha det. En kompis till mig är bara 36 och hon har redan hamnat i klimakteriet och det kan ju inte vara så roligt, jag visste inte att man kunde få det så tidigt. Men det är ju väldigt ovanligt som tur är.

Jag har alltid intresserat mig för kläder och snygg design. Ett tag funderade jag till och med på att börja utforma och sy egna kollektioner. Men det föll på ett enkla men tråkiga faktumet att jag är väldigt ostyriga fingrar. Jag har tummen mitt i handen som det tydligen heter i vissa kretsar. Inte heller är jag särskilt bra på att rita. Så jag kan knappt ens designa teoretiska kläder. Man kanske skulle ge sig på barnkläder? Eller det kanske är ännu svårare till och med. Sedan är det ju lite elakt mot barnen att tänka så. Ja, jag lyckades helt omedvetet förolämpa inte bara alla barn utan även hela den yrkeskår som tillverkar kläder till barn (i och för sig så bryr sig nog inte de barnarbetare och andra som syr ihop juniorpaltor i någon svältfabrik i Indonesien). Magstarkt av mig det är alltså, men så har jag för vana att inte tänka efter så noga i förväg innan jag spiller ur mig saker.